smufflansvarld

i efter middag går jag på mitt sista dygnspass på mitt sommarjobb,sen är jag ledig i tre veckor till innan mitt vanliga jobb drar igång. Eftersom jag jobbar inom skolan har jag ett långt sommarlov och när en desperat mamma till en gammal elev ringde och bad mig så snällt om jag inte kunde jobba lite i sommar, kunde jag inte säga nej. hade jag vetat att jag skulle vara gravid och må konstant illa hade valet blivit ett annat. Ingen höjdare att jobba 24 timmars pass när man är gravid och mår illa kan jag säga. Imorgon kl 16.00 går jag dock av och kan se fram mot tre veckors vila innan sommarlovet är slut

Det här är sjukt Är i v.8 och kan inte knäppa brallorna, med lilla T kunde jag ha mina vanliga byxor till v 20, undra om det är en jätte där inne i magen :)

Just nu är det mycket som snurrar uppe i skallen på smufflan. Kommer jag få en fin mage, kommer jag få höra mitt barns hjärtslag och kommer jag få hålla mitt barn i famnen. Det som vid början av mina två tidigare graviditeter var så självklart är inte så självklart längre. Jag har lärt mig att livet inte alltid blir som man tänkt sig och att förlust av någon man aldrig har träffat kan smärta något fruktansvärt.

Trots alla mina funderingar har jag en bra känsla, det känns som vi kmmer få en liten i februari, det känns som T äntligen kommer att bli storebror.  Jag och min man pratade lite med T igår kväll, min man frågade T om han vile ha en lillebrr eller lillasyster, min älskade son svarade "jag vill ha en stoe bjor". Just det önskemålet kan vi inte uppfylla men förhoppningsvis kan vi i alla fall ge honom ett syskon att dela livet med.

idag har jag tagit prostafen mot illamåendet och hör och häpna jag tyckte det fungerade riktigt bra, tyvär så är ju en bieffekt av tabletterna att man blir trött, lite graviditets trötthet på det så har ni smufflan alias zombie. dock är jag hellre trött än illamående, blir liksom inte mer gjort när man mår illa och kräks än när jag är zombie.

Nu ska zombien via innan det är läggdags..

Hrmonerna flödar än så länge denna graviditet, mår illa konstant, kräks flera gånger om dagen och är så trött att jag har svårt att ta mig för det allra minsta. Allt detta välkomnar jag med en öppen famn, dessto sämre jag mår desto större chans att kroppen fortfarande producerar graviditetshormoner och så länge kroppen producerar hormoner är det större chans att lilla livet lever och växer som det ska.

Har funderat fram och tillbaka på om jag ska be att få göra ett tidigt ultraljud innan det första ordinarie i V 12, kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag vill göra men nu har jag i alla fall bestämt mig för att imorgon ringer jag BM och då måste jag ha fattat beslut om hur jag vill göra. Min man är inte mycket till hjälp i detta fall utan säger att det måste vara mitt beslut att ta .

Det jag oroar mig för med ett tidigt ultraljud är två saker, dels att man ska upptäcka att barnet inte lever och jag fått ännu ett ma och dels att något går fel senare i graviditeten och att jag då ska må ännu sämre i och med att jag redan sett barnet på ultraljud. Samtidigt skulle det vara en lättnad att se att barnet mår bra och växer som det ska.

funderar vidare...

Jag har inte varit inne här på länge nu, har inte bloggat eller läst kommentarer överhuvudtaget. Första månaden efter missfallet var jag nästan manisk, läste allt jag kom över om missfall och gjorde allt för att bli gravid igen,. det enda jag kunde tänka på var bebis, bebisen jag förlorat och bebisen som jag så hett önskade skulle flytta in i min mage.

Några veckor efter att min första mens kommit tillbaka kände jag att detta går inte, jag måste ha ett break, jag valde därför att inte gå in på denna blogg överhuvudtaget eller att läsa mina "cybervänners" bloggar som jag fått kontakt med i samband med missfallet.

De senaste veckorna har jag känt ett lugn som inte har funnits hos mig edan den 17 mars då jag fick reda på att vårt barn dött i magen. Jag kände att jag kunnat släppa min sorg även om jag alltid kommer undra över det vi förlorade så kunde jag slappna av och tänka på annat, jag och min man kom varandra närmare igen och jag kände att energin var tillbaka.

Så idag insåg jag att det var en vecka sen jag skulle ha mens, jag har inte ens reflekterat över att mensen var sen, så iväg till apoteket for jag, in på en toalett i en galleria och fram med stickan, efter ca 20 sekunders väntan, lyste ett stark och fint plus mot mig.

Idag är det långfredagen och för ca 40 år sedan innebar detta, ingen tv, ingen teater, inga mataffärer öppna och att man absolut inte fick göra något roligt överhuvudtaget.

i takt med att religionen betyder allt mindre för de flesta i Sverige har detta ändrats drastiskt. Idag långfredagen 2011 ska T med farmor på teater och se Pettsson och Findus, han ska sedan få gå och äta hamburgare och sen blir det mys hela kvällen lång hemma hos farmor.

Jag och M ska på party, 30 års fest närmare bestämt. Presenten är inhandlad och festkläderna är framtagna, ska bli riktigt kul, speciellt eftersom festen hålls på samma ställe som M och jag hade vår bröllopsfest.

Glad påsk till er alla

T är sjuk, kom hem från dagis igår med feber och förkylning, en trött liten kille som inte ens ville hjälpa mamma att baka tårta.

Idag är läget oförändrat förtfarande febrig, snorig och trött, ingen frukost ville han ha men tillslut gick han med på att ta lite välling så helt tom var inte magen när alvedonenn började verka och han kom på att det fanns tårta i kylskåpet.

Är igentligen inte så pigg på att ge sötsaker så här dags, godis eller glass får han i vanliga fall bara på helgen och då efter kvällsmaten. Idag kunde jag dock inte neka honom så nu smaskar han hållontårta för fullt.

Inga regler utan undantag!

På köksbordet står ett STORT paket, lite för lätt för det jag trodde det var och inget avslöjande papaper eller ettiketter.

Imorgon får jag öpnna det och nyfiken som jag är kommer det bli svårt att låta bli det hela långa natten.

Imorgon ska vi även baka tårta jag och lilla T, i tårtan ska det enligt T sitta ljus, undra om jag har 30 tårtljus hemma, känns tveksamt.

Vet ni, att nuförtiden namnger man inte tvillingar, trillingar eller fyrlingar med bokstäver eller numme,r medan de ligger i magen, som de gjorde förr. Nej numera får varje barn ett namn efter en färg.

Ett par som varit ett stort stöd för mig under mitt missfall och tiden efteråt väntar trillingar, lilla röd, lilla gul och lilla orange. Lilla röd kämpar nu för allt vad h*n kan för att överleva där inne i magen.

Jag känner så starkt att det måste gå bra, lilla röd måste fixa detta, något annat finns inte.

All kärlek till er, ni vet vilka ni är

Dagarna rullar på i ett rasande tempo. Att det är tre vevor ses missfallet känns helt absurt, känns mer som tre dagar sen. Ikväll kommer i alla fall min man äntligen hem igen, ska bli så skönt att äntligen få hålla om varandra igen. Trots att man borde vant sig vad det här lagret att han är borta både kortare o längre perioder i bland så har jag inte gjort det. Fasar inför sommaren, när festivalerna börjar igen då det kan gå veckor innan vi ses, som tur är börjar T bli så stor att han kan följa med några dagar och gå på festival han också. På med hörselskydden o festival outfitten så åker vi, dock är vi bekväma skippar tältet o tar in på hotell.

Om barnet i magen inte hade dött och vi inte fått missfall så hade idag varit dagen då vi skulle fått se vårt lilla pyre för för första gången. Idag hade vi tid för första ultraljudet och det känns så tomt, denna dag skulle varit en glädjens dag istället blev det en mörk tung dag. Men vi ska kämpa oss igenom denna kväll jag o M om en på olika håll.

Har nyss lagt mig i bäddsoffan hemma hos mamsen o pappsen, M är 40 mil härifrån på jobb o kommer inte hem förens på onsdag. T och jag sover här eftersom jag börjar jobba innan dagis öppnar imorgon. Mormor är snäll o lämnar. Genast när jag kröp ner börja det klia o vad hittar jag om inte katthår, brorsan med familj sov i samma säng i helgen o trots rena lakan finns det här från deras fem katter därhemma kvar i sängen. Jag som är kattallergiker har nog inget annat val än att först dra fram dammsugaren, sen bädda rent o gå och duscha, verkligen vad man längtar efter kl 11 en måndagskväll. Så trött man blir.. Endast naken katter borde vara tillåtna

Idag har verkligen regnet öst ner här hemma, efter en förmiddag inne med lite lek och bus var T minst sagt rastlös, bestämde mig för att trtsa ovädret, dra på regnkläderna och gå mot lekparken. Vi fick en fin stund ute i rusket som avslutades med ett besök i den ny öppnade kiosken här i kvarteret. Hade bara tänkt köpa en tidning men T ville så gärna ha en glasss så han fick det trots regn rusket, är man tre år så kan man äta glass ute oasett väderlek.

Har haft lite molande värk i ryggen idag som jag brukar ha när ägglossningen är på väg, nu är frågan ska vi prova att skaffa en liten redan nu eller vänta som läkarna säger till efter att första mensen kommit. Har inte riktigt fått klart varför man ska vänta, om det är för att kroppen ska läka eller för att det är större risk för missfall om man kör på direkten. Nu har vi ju i coh för sig inte blivit graida speciellt fort någon gång tidigare, så tror ju direkt inte det är så stor risk att det skulle bli någon liten redan så här på första försöket, men man vet ju aldrig..

Ja, ja,  får väll fundera lite öer det hela.........

Idag har vi minst sagt haft fullt upp. Jag började dagen med en lång sovmorgon, när grabbarna väckt mig med kaffe på sängen så drog vi mot stan. M skulle till optikern och jag och T drog en vända på stan så länge, kunde inte hålla mig från att fylla på Ts redan välfyllda T-shirt låda med ännu en T-shirt. Denna gång från villervalla.


Underbart fina färger.

Efter optikern och shoppingen bestämde lilla herr T att det skulle vara pannkakor till lunch och vem kan motstå en söt liten pojk som ber så snällt.

Eftermiddagen och kvällen har vi spenderat hemma hos min älskade mamma som idag har födelsedag, gott sällskap, god mat, och god tårta, en bättre avslutning på en bra dag kan man nog inte få. T orkade vara vaken ända till klockan halv elva ikväll, hans älskade sysslingar var också på kalaset så de har busat och lekt som bara den, en hel del tårta, glass, chips och godis har de också fått i sig så blodsockret var på topp.

Härligt att de kan leka så bra trots den stora ålderskillnaden. T är yngst med sina tre år och sysslingen som är äldst fyller 12 nu i sommar.