smufflansvarld

Idag är det en vecka sedan mitt liv förändrades. Från att befinna mig i en av de lyckligaste perioderna i mitt liv hamnade jag i ett svart mörker. När läkaren gav mig beskedet som jag inte önskar att någon annan någonsin ska få var det som om hela själ ville skrika rakt ut. Svårt att tänka sig att jag för en vecka sedan var lyckligt "gravid full med framtidsdrömmar.

Nu är de drömmarna borta men jag hoppas att det kommer nya snart. Jag vill att T ska bli storebror och det snart, Bara kroppen får läka nu ska ska jag jobba på bebisfrabiken som aldrig förr, det kan jag lova.