Idag
Sedan halv nio i morse ligger jag i en sjukhussäng, jag har fått tabletter för att hjälpa min kropp att stöta ut den hinnsäck som finns kvar i min kropp efter missfallet. Magen värker och jag mår lite illa. Det värsta är dock smärtan i min själ. Det känns så fel det här, även om jag vet att det inte längre finns något liv i min mage så skriker jag inombords över att behöva släppa i väg det som en gång var ett liv. Ett liv som innebar kärlek, framtid och drömmar.
Nu ska jag försöka sova en liten sund innan det är dags för nästa omgång med medicin.
Nu ska jag försöka sova en liten sund innan det är dags för nästa omgång med medicin.
Kommentarer
Postat av: sara
Hej
Vet du det är fel man ska fasiken inte förlora sitt barn när man har så mycket kärlek att ge.
Iblans måste vi dessvärre släppa barnet av kärlek, hur hemskt det en är.
Men vi gör det av kärlek minns det!
Ut med känslorna och skit i vad läkarna kallar ditt barn, det är ett barn för dig och det är det som gills.
Vi läkare fattar inte allt och kan vara rätt okänsliga, speciellt sånt vi inte har egen erfarenhet om.
Men det är ett barn för dig alltså räknas det som ett barn.
Sov en liten stund nu det tänker jag med.
Det behövs om jag ska orka detta.
Med kärlek Sara
Trackback
