Ont
Nu gör det ont, ont, ont. Panodilen jag har fått hjälp inte ett skit, men antar att det bara är att stå ut. Det värsta är dock att värken får mig att minnas förlossningen när min älskade tre åring kom till världen. Även om det självklart inte gör lika ont som när man föder barn, så är smärtan samma smärta om ej i samma styrka. Skillnaden då mot nu var att jag visste att något gott kom från smärtan, jag skulle ju få ett barn. Denna gång får jag ingenting tillbaka förutom sorg och ilska.
Jag hoppas jag får åka hem om några timmar och t de sista två tabletterna hemma, får jag inte det har jag sex timmar kvar här.
Jag hoppas jag får åka hem om några timmar och t de sista två tabletterna hemma, får jag inte det har jag sex timmar kvar här.
Kommentarer
Postat av: Yasir
Såg du startat en blogg, bra ide att bearbeta sorg på tycker frugan som start vår andra som jag tog över.
Tror att denna smärta gör värre för man får inge gott av det här på jorden.
Hoppas du kommer hem snart cybervän stor kram till dig
Trackback
