smufflansvarld

Hrmonerna flödar än så länge denna graviditet, mår illa konstant, kräks flera gånger om dagen och är så trött att jag har svårt att ta mig för det allra minsta. Allt detta välkomnar jag med en öppen famn, dessto sämre jag mår desto större chans att kroppen fortfarande producerar graviditetshormoner och så länge kroppen producerar hormoner är det större chans att lilla livet lever och växer som det ska.

Har funderat fram och tillbaka på om jag ska be att få göra ett tidigt ultraljud innan det första ordinarie i V 12, kan fortfarande inte bestämma mig för hur jag vill göra men nu har jag i alla fall bestämt mig för att imorgon ringer jag BM och då måste jag ha fattat beslut om hur jag vill göra. Min man är inte mycket till hjälp i detta fall utan säger att det måste vara mitt beslut att ta .

Det jag oroar mig för med ett tidigt ultraljud är två saker, dels att man ska upptäcka att barnet inte lever och jag fått ännu ett ma och dels att något går fel senare i graviditeten och att jag då ska må ännu sämre i och med att jag redan sett barnet på ultraljud. Samtidigt skulle det vara en lättnad att se att barnet mår bra och växer som det ska.

funderar vidare...